Vad är begravningslagen?
Begravningslagen är en lag i Sverige som reglerar vad som ska göras efter att någon har avlidit. Lagen behandlar alla viktiga aspekter i samband med begravningar, till exempel riktlinjer för krematorier, begravningsplatser och gravrätt. Begravningslagen är mycket omfattande och det är viktigt att allt går rätt till i samband med att någon avlider och en begravning ska ordnas. Lagen gäller för sådan begravningsverksamhet som har ett samband med vad som kallas allmänna begravningsplatser, vilka normalt sett sköts av svenska kyrkans församlingar och kommuner.
Sedan 2012 finns en ny begravningslag i Sverige som bland annat reglerar att tiden mellan ett dödsfall, gravsättning eller kremering får uppgå till högst en månad – tidigare fick den tiden uppgå till två månader. Det är den förändring som fått störst konsekvenser för anhöriga och begravningsombud eftersom den genomsnittliga tiden mellan en persons frånfälle och dennes begravning i flera län tidigare var över en månad. Den nya lagen innebär också förändringar när det gäller gravrätten, begravningsavgiften och kraven på begravningsombud.
Gravrätt och gravrättsinnehavare
Enligt begravningslagen ska en gravrätt gälla i 25 år ifall ingen särskild överenskommelse träffas. En gravrätt kan dock upplåtas för ett intervall av 15 till 50 år – eller till och med för alltid. Gravrätten ska utövas av den person som finns angiven som gravrättsinnehavare i gravregistret eller gravboken. Det finns enligt lagen något som kallas begränsad gravrätt som innebär att gravrättsinnehavaren visserligen bestämmer över vilka som kan gravsättas i samma grav, men saknar bestämmanderätt när det gäller utseendet, skötseln och utsmyckningen av gravplatsen. Det ansvaret ligger istället på kyrkogårdsförvaltningen.
Begravningslagen reglerar även att upplåtaren kan fatta beslut om gravrätten i de fall det finns flera innehavare av gravrätten och dessa inte är överens – hänsyn ska dock tas till att barn alltid bestämmer före barnbarn, att föräldrar bestämmer framför syskon, vilka i sin tur bestämmer framför syskonbarn o.s.v. I normalfallet är det gravrättsinnehavaren som bestämmer om hur gravanordningen, det vill säga gravsten och andra utsmyckningar ska se ut. Men kyrkogårdsförvaltningen kan ibland begränsa bestämmanderätten i syfte att åstadkomma ett enhetligt utseende på kyrkogården.
Begravningsavgiften
I begravningslagen framgår det att alla som är folkbokförda i Sverige är skyldiga att betala den fastställda begravningsavgiften. Mottagare av avgiften är huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort personen bor – det vill säga svenska kyrkan eller i ett fåtal fall kommunen. Begravningsavgiften ska förutom att finansiera krematorier, begravningskapell och begravningsplatser även finansiera löner för anställda inom kyrkogårdsförvaltningen. Kort sagt används avgiften för att se till att alla människor oavsett tro eller samfundstillhörighet får en värdig behandling efter att de avlidit. Avgiften betalas via skatten.
Begravningsavgiften täcker kostnaderna för en rad tjänster – till dessa hör:
förvaring av stoftet fram tills begravningen
, transporter från och med att huvudmannen övertagit ansvaret för stoftet
, kapell,
Ceremonilokal
, kremering
, gravsättning av kista eller urna,
iordningsställande av gravplatsen, gravplats under 25 år
, skötsel av allmänna ytor på kyrkogården samt vård och underhåll av gravar av särskilt kulturhistoriskt värde.
Det är enligt begravningslagen regeringen eller den myndighet som regeringen beslutar om som får meddela föreskrifter om den avgiftssats enligt vilken begravningsavgiften ska betalas.
Kremering gravsättning
Enligt begravningslagen ska kremering eller gravsättning ske inom en månad från dödsdatumet. Vid kremering måste den avlidne sedan gravsättas inom ett år. Skatteverket kan i undantagsfall medge visst anstånd om det finns särskilda skäl. Ifall askan inte gravsätts inom den föreskrivna tiden har huvudmannen dock rätt att låta gravsätta den. Askan får aldrig förvaras hemma hos någon, utan ska förvaras hos huvudmannen för begravningsverksamheten på orten eller krematoriet. Askan kan dock utlämnas till någon enskild om syftet är att askan ska föras till en begravningsplats på annan ort eller plats.
